7 steg till alkoholism



Sju steg till alkoholism – en bitter väg utför


Steg 1. En dag betyder spriten mer för en än för andra.


De flesta som dricker i sällskapslivet, finner snart att alkohol har sitt särskilda värde. Allt blir enklare och roligare, ofta festligare. Vad man dricker, om det är öl, vin, groggar på dyr systemsprit eller hembränt beror mer på dryckesvanorna i de kretsar man umgås, än på ens egna preferenser.

Ofta följer detta ett särskilt mönster – veckoslutsdrickandet. När arbetsveckan är över träffar man vännerna, hemma eller på krogen och inleder helgen med umgänge, mat och dryck. Alkoholen finns med som en självklarhet. Ett annat mönster är det drickande som är knutet till en särskild aktivitet. Grabbarna träffas och en flaska sprit går runt för att man ska stärka sig och bli varm inombords. Flickorna har sina egna kvällar, med långa samtal, som alltid går lättare när ett par flaskor vin finns med.

De flesta kan hantera ett måttligt, socialt drickande, men för de blivande alkoholisterna, betyder alkohol snart mer än för andra, och efter en tid dricker de fler glas och oftare än vännerna. I allmänhet utan att de andra ens noterar skillnaden.

 Men den blivande alkoholisten kanske med tiden noterar en värderingsförändring. I valsituationer tenderar han eller hon att söka sig till just sådana sammanhang, där man kan räkna med att det serveras alkohol. Samtidigt infinner sig känslan att där alkohol saknas blev det inte lika lyckat. En lösning är att ta ett glas eller två i hemlighet innan man träffar vännerna. Före kalas eller restaurangbesök ”grundar” man hemma innan, kanske med argumentet man slipper köpa dyr sprit i baren – eller man vill vara säker på att få tillräckligt.


Steg 2. Man kommer inte riktigt ihåg.


En dag inträffar det att man inte kan komma ihåg vissa episoder, som hände efter en viss tidpunkt kvällen innan. Allting är klart och tydligt, vem som var med, vad man år och drack – fram till en punkt då allt är svart i minnet. Hur man än funderar och hur man än frågar, kommer minnet inte tillbaka. Man har fått en minneslucka och det känns oroande och otäckt och framför allt genant, eftersom man inte vet vad man sagt och gjort. Vännerna däremot har inte uppfattat annat än att man var berusad utöver det vanliga under den tiden för minnesluckan. Man har i stort sett betett sig som man brukar under berusning.

De finns de som blir så pass skrämda av den här upplevelsen, att de lägger om sina alkoholvanor radikalt. De uppfattar helt riktigt att kroppen givit dem en kraftig varningssignal. Men – den blivande alkoholisten fortsätter och råkar ut för samma upplevelse gång på gång. Det värsta är att det skrämmande i erfarenheterna har en tendens att försvinna eller nonchaleras.


Steg 3. Nu börjar man tappa kontrollen.


En obestämd tid efter de första minnesluckorna, händer det att man tappar kontrollen över sig själv och tiden. Man blir sittande långt längre än man tänkt sig på restaurang eller hemma hos vänner, under ivrigt konsumerande av alkohol. Det hela tycks ske utan ens egen vilja. Man har bestämt sig för en sak, men det blir hela tiden på ett annat sätt än man tänkt sig. Med tiden börjar man skaffa sig ursäkter för sitt beteende. Man intalar sig själv, att man visst kan hantera spriten och till omvärlden finner man vid varje tillfälle nya ursäkter om och varför man måste dricka. Man firar det ena eller det andra, dränker en eller annan sorg eller botar stress, som hör samman med en orimlig situation på jobbet. Prövar vännerna att säga några varnande ord, får de till svar ihärdiga förnekanden och dåliga bortförklaringar, blandade med stor irritation och försöken att hjälpa tystnar snart. Själv börjar man tycka att folk talar illa om en och man säger till sig själv, att man har skäl till att dricka, som ingen annan kan förstå. Så snärjer man in sig i allt djupare snår av alibin, ursäkter och lögner.

Någonstans långt inne i det undermedvetna finns starka känslor av skuldmedvetenhet och mindervärde. Kanske tar det sig uttryck i olika försök att släta över och kompensera, man blir generös, bjuder laget runt och ger orimligt mycket dricks. Man köper saker man inte behöver, för att visa att man har råd och ger bort presenter. På sätt och vis auml;r detta ett rop på hjälp – en bekräftelse på att man känner sig mindre värd än andra.

Nu har det gått så långt att man nått det kritiska stadiet i utvecklingen mot alkoholism. När man på det här sättet tappat självkontrollen, sitter man fast. Visst finns det hjälp att få, men är man inte motiverad att ta emot, kan det bara gå åt ett håll – spikrakt nedåt.


Steg 4. En återställare på morgonen efter

och snart börjar man dricka i ensamhet.


Efter en längre tid av regelbundet umgänge med alkohol tar nu många sin första återställare på morgonen för att komma igång inför dagen. Förresten – för en del – är det kanske inte längre morgon, utan mitt på dagen eller rent av framåt eftermiddagen. Allt beror på när man lyckas ta sig ur sängen.

Utan en återställare, skulle man inte klara av att ta itu med jobbet, att träffa bekanta eller att över huvud taget stå ut med det dagen annars har i beredskap åt en eller man behöver rätt och slätt något som lugnar nerverna efter gårdagens drickande.

Morgonsupen, tar man inte för nöjes skull. Den tas som medicin, därför att man behöver den för att fungera någorlunda. Och – det fungerar faktiskt. Nedstämdhet och darrningar försvinner, samvetet lugnas, humöret blir bättre och bekymren verkar inte längre lika närvarande.

Allt som kan hålla besvärande tankar och mindervärdeskänslor borta, är nu både välkommet och nödvändigt. För en del innebär det att man glider in i ett blandmissbruk, där såväl mediciner som narkotika kan komma till.

Nu finner man, att man i själva verket föredrar att dricka ensam. Man njuter av att slippa möta vänners kritiska blickar och kommentarer och man dricker hemma eller borta där man inte är igenkänd. Den som har familj börjar gömma sprit på ställen där man tror att ingen annan ska finna den och man dricker i smyg. I ens fantasivärld växer man till gigantiska proportioner. I den inre värld, som rullas upp för ens ögon, skäller man ut chefer och socialassistenter, vinner högsta vinsten på spel och förvånar alla med sin skönhet och begåvning.

Det är skönt att slippa se sanningen i vitögat och drömbilderna förvrider verklighetsuppfattningen till den grad att man inte längre kan anses helt frisk, men nåde den som försöker riva ner de luftslott man byggt upp.


Steg 5. Man drabbas av en lust att förstöra som ibland leder

till självdestruktivitet eller uppträden och våldsamheter.


En del alkoholister, får nu en helt meningslös lust att förstöra tillvaron för omvärlden. Detta kan ta sig uttryck i de mest destruktiva handlingar. Under inflytande av kraftig berusning, börjar man mucka gräl med obekanta människor, oftast till synes helt utan anledning. En del förolämpar och förnedrar andra, särskilt om man hittar en svag punkt eller blotta hos den som attackeras. Andra slår sönder fönsterrutor, kastar sten på parkerade bilar, river ner skyltar och ger sig på i övrigt döda ting. Några sparkar på hundar, andra skriker åt familjemedlemmar och slår barnen och den han eller hon är gift med.

På sätt och vis reduceras man till ett lägre mänskligt stadium. Man tappar hämningar och ignorerar de regler och värderingar, som hör samman med civiliserade vanor. Man känner en lust att skada, som är så stark att den kan dominera hela ens personlighet. Man tappar för några timmar, allt det som skiljer människan från djuren och styrs helt av de primitiva lagar i personligheten, som människan har med sig från tidigare utvecklingsstadier eller reduceras till ett spädbarns nivå och fastnar i den ilska, som hänger samman med att man inte får sina behov tillfredställda omedelbart.

När den känslan man får av detta handlingsmönster, vänds inåt, tar en kombination av hånfullhet och rädsla över ens känsloliv. Man vet att man har blivit utstött och grubblar över den "orättvisa behandlingen". Samtidigt suger man näring ur andras brister och misslyckanden och analyserar för sig själv hånfullt obekanta, hyggliga människors utseende, klädsel, röster och uppträdande och strax känner man sig själv mycket bättre.


Steg 6. Periodsupandet – man börjar gå på drift.


Man upptäcker inte eller förnekar inför sig själv, att man efter att ha börjat dricka när som helst på dygnet, kommer in i perioden där man dricker blint, hejdlöst och hjälplöst, med ett enda mål för ögonen – att bli full. Under ett antal dagar, tar man ingen som helst hänsyn till arbete, familj eller vänner. Man bryr sig kanske inte heller om mat eller tak över huvudet. Man är ensam med sig själv och spriten. Världen i övrigt existerar inte.

För att få tag i mer sprit ljuger man, pantsätter egna eller andras ägodelar och begår kanske också mindre brott. När perioden är över, verkar det som om man återvänder till hälsa, om än som en skugga av vad man en gång varit. Man svär att det aldrig ska ske igen – tills det händer nästa gång.

Nu erfar man, kanske för första gången. att det här är något som sker bortom ens egen vilja. En kraft starkare än en själv, tvingar fram ett fortsatt drickande. Den kraften hotar hela ens tillvaro. Själv eller i samråd med andra ”planerar man en nykter period”, oftast därför att man ger vika för omgivningens påtryckningar. Man spelar med och hör sig själv säga att man vill ha en ny start utan alkohol, men i själva verket är man så insnärjd i sina gamla bedrägerier och falska alibin, att de ord som munnen formulerar, inte är ett dugg förankrade inombords.


Steg 7. Man förebrår sig själv och andra, ängslas

och inser till slut – att man är besegrad.


Nu drabbas alkoholisten av djup ånger och ruelse. Det börjar under periodsupandet med att man inser att man förstör

livet för många. Man inser och har svårt att förstå, att man är en sådan usling. Men det är bara tillfälliga känslor. I botten är man ändå övertygad om att man har både starka och legitima skäl för sitt drickande och att det framför allt handlar om att omvärlden har så svårt att förstå detta. Man säger sig att, ”i själva verket är det andras fel”. Därmed är det fritt fram att känna ett oresonligt raseri kring småsaker som händer i omvärlden. Sådant, som att någon kommer ett par minuter för sent, att barnen somnat utan att ha plockat undan sina leksaker eller att det inte är diskat hemma.

Det nedgågna, både fysiska och psykiska tillståndet man befinner sig i, gör sig nu påmint genom att man upplever en påtaglig fara, en fruktan för att det nu är dags att sota för sina handlingar. En gigantisk rädsla tar över ens person och det tar sig tydliga uttryck i form av darrande händer, som inte kan hålla en kaffekopp eller cigarett, osäkra steg eller överspända nerver.

Alkoholen är den enda vän man har och finns inte flaskan till hands, vill man inte leva.

Man är beredd att försvara den på liv och död. Kanske är det nu, när man förlorat allt annat, dags att se sanningen i vitögat – att alkoholen besegrat en och allt i ens liv är kvalificerat självbedrägeri. Det är dags att inse att man kastat bort kärlek, andras aktning och vänskap, att man nu förlorat arbete, hem, familj och hälsa – allt som har något värde. Kanske det här händer när man en dag ser sig själv i spegeln, eller under samtal med en präst, en läkare eller någon annan, som man trots allt fortfarande respekterar.

Nu förstår man kanske till slut att man bara har att välja på –

att få hjälp eller gå under!


”Sju steg till alkoholism” bygger på äldre och nyare forskning

och på erfarenheter från Länkrörelsen i Sverige.


En undersökning vid Yaleuniversitetet,

sammanfattad i en artikel av Morris Weeks Jr

och bearbetad av S. Elmgren som är den

ursprungliga inspirationskällan till denna skrift.