Under 1999 överenskom redaktionen för Vi Länkar, att tidningen i varje nummer skulle ha en artikel om de droger som florerar i vårt samhälle och som skapar ett socialt problem på alla nivåer.
Många av er som läser detta tycker kanske att inom Länkarna skall vi koncentrera oss på att arbeta med alkoholproblematik, som vi alltid gjort. Men verkligheten är den att det ofta är så, att det inte alltid är alkohol som är den drog som de unga kommer i kontakt med första gången när de provar på detta med droger. Tiderna har förändrats och idag finns det en uppsjö med olika preparat, som de unga har att välja och vraka bland när de skall ha fest.
Jag tycker att det vore ganska förmätet av oss inom Länkrörelsen att inte ta upp dessa droger till diskussion och information. Vi kan inte bara ligga och plaska i vår egen lilla ankdamm och tycka att detta får andra ta hand om.
Verkligheten är nämligen den, att de som uteslutande är rena alkoholister blir allt färre och snart inte finns alls och det kommer att finnas fler och fler inom vara led som provat på både det ena och andra i drogväg. Att inte ta deras kunskap till oss, för att hjälpa missbrukare vore, som jag ser det, ett generalfel.
I detta häfte har vi, till dagen för sammanställningen av detsamma, samlat de artiklar som varit införda i tidningen. Häftet kommer längre fram att kompletteras med kommande artiklar i ämnet.
Jag hoppas att artiklarna skall ge läsarna intressanta och värdefulla upplysningar och fakta om drogfloran i vårt samhälle.
Svante Bäckström
Artikelförfattare
Vi Länkar
CANNABIS SATIVA
Cannabis sativa är en hampväxt som odlas i stora delar av världen, den innehåller cannabinoider och det är dessa som framkallar berusning. Den viktigaste ingrediensen är THC (tetrahydrocannabinol) och halten av den substansen kan variera beroende på var växten odlas och klimatet på den platsen.
Hasch är den form, som vi mest kommer i kontakt med i Sverige. Den består av kåda som tas tillvara från växtens blommor, som sedan pressas till kakor. Färgen på dessa kakor kan variera från ljust brunt till nästan svart. Hasch säljs på gatan i små bitar som sedan smulas sönder och blandas med tobak, som sedan röks i pipa eller handrullade cigarretter.
Marijuana består av cannabisväxtens torkade blomställningar och toppskott, som även drygas ut med blad och delar av stammen, vilket gör att det liknar örtkryddor och därför ofta kallas för "gräs". Marijuana röks oftast också i handrullade cigarretter, s.k. joints.
Cannabisolja (cannabisextrakt) är i vätskeform och droppas i tobak eller på cigarretter. Den har en högre halt av THC och är därför dyrare. Den används också för att öka THC-halten i svagare preparat.
Effekter av cannabis
Hos ungdomar påverkas den psykiska mognaden vid haschrökning. Detta gör att en tonåring inte utvecklas normalt och det anses av expertis på området, vara långt farligare än risken för kroppsliga komplikationer.
Korttidsminnet tillsammans med det logiska tänkandet försämras av cannabisrökning. Lång tids missbruk av substansen gör missbrukaren avtrubbad och passiv. Det är inte heller ovanligt att personlighetsförändringar uppträder.
Den allvarligaste psykiska komplikationen ar haschpsykos. Missbrukaren insjuknar dramatiskt, drabbas av växlande sinnesstämningar som vanföreställningar, oro, och aggressivitet. Människor som lider av andra psykiska problem och börjar röka cannabis kan drabbas av psykos redan vid cannabisrökning i mindre omfattning.
Den som rökt hasch i stora mängder i unga år löper per ökad risk all insjukna i schizofreni.
Hormonbalansen kan påverkas hos bada könen. Hos ungdomar kan detta vara en orsak till all kroppen inte utvecklas normalt. Hos unga man kan det innebara att den sexuella lusten försämras och att hos unga kvinnor rubbas menstruationscykeln vilket kan påverka fruktsamheten.
Cannabis liksom alkohol, försämrar människans immunförsvar och man löper större risk all drabbas av kronisk bronkit, lungcancer och andra lungsjukdomar. Detta beroende på all cannabis innehåller 50 procent mer tjära än vanlig tobak.
Effekter av cannabis på kort sikt
Själva ruset gör att man känner sig avslappad och upprymd, man pratar och skrattar mer än vanligt. Tidsbegreppen blir otydliga, kort tid kan kännas lång och tvärt om. Mot slutet av ruset blir man fundersam och sömnig.
Cannabisruset ökar hjärtverksamheten och ögonvitorna blir lite rödaktiga. Mun- och halstorrhet, samt sug efter sötsaker är också kroppsliga tecken.
Negativa reaktioner uppstår hos människor som befinner sig under stress och är deprimerade. Dessa reaktioner visar sig då ofta som ångest, panikkänslor och nedstämdhet. Detta kallas ibland för snedtändning.
Cannabisrus nedsätter förmågan att köra bil på samma sätt som när man druckit alkohol.
Längden på ruset är 2-3 timmar beroende på hur stor dos man tagit och följs av ett bakrus som kan vara långdraget med trötthet som symptom.
Cannabis i höga doser kan liknas vid ett LSD-rus eller ruset av andra hallucinogena droger. Man får störningar i syn och hörsel och verklighetsuppfattningen blir helt förändrad, vilket kan ge upphov till panikattacker eller psykos. Drabbas man av psykos krävs det sjukhusvård.
Långtidseffekter
THC har en förmåga att lagras i fettvävnaderna hos missbrukaren och det kan sitta kvar i tre till fyra veckor. Vid ansträngning, kan det lösas ut kroppen igen och ge en så kallad "baktripp". Sådana kan återkomma flera gånger och kan upplevas som skrämmande.
Avslutningsvis kan sägas att det är som med alkohol när det gäller cannabis. Man blir beroende av det efter längre tids missbruk. Toleransen ökar och beroendet kan vara både psykiskt och fysiskt, dock med betoning på det psykiska beroendet. Historiskt har det visat sig att cannabis varit den första drogen för många innan de gått vidare till tyngre. Detta är dock helt individuellt och beroende på personligheten hos missbrukaren.
AMFETAMIN OCH KOKAIN
De preparat som vi tar upp i det här avsnittet är mycket lika, men de är ändå så olika när man tittar på vem och vilka som använder dem. Amfetamin är en drog som används av den gemene på gatan och är, för att vara en drog, förhållandevis billig beroende på tillgången för tillfället. Kokain däremot, är en drog som är dyr och på grund av det inte speciellt vanlig bland ungdomar, som inte har det ekonomiskt gott ställt.
Detta gör att vi har två droger som kan kallas för klassdroger, men kontentan av det hela blir, att när man gått ner sig på drogen så jämnas klassgränserna ut efterhand och är nog det sämsta sättet som finns, om man har för avsikt att bekämpa klassklyftorna i vårt samhälle.
Preparat
Amfetamin och kokain räknas till centralstimulantia, som påverkar det centrala nervsystemet.
Amfetaminet framställs på kemisk väg, medan kokain framställs av kokabuskens blad och förekommer i form av ett fint vill kristalliskt pulver. Amfetaminet är oftast förekommande i form av gulaktiga kristaller.
Rena är dessa preparat mycket starka och är därför ofta utblandade med ett icke narkotiskt medel, för att kunna säljas på gatan till missbrukarna direkt.
Användning
Från att tidigare varit en mer intravenös drog, har amfetaminet idag fått ytterligare sätt att intas på, då det under det senaste årtiondet blivit en vanligare drog bland ungdomar. Man sniffar, blandar med läsk eller tar det som en tablett eller kapsel.
Kokain har av tradition nästan alltid sniffats (snorats). Det kan även injiceras under huden eller i en ven. Det kan också placeras på slemhinnorna munnen, ändtarmen eller slidan.
Både kokain och amfetamin har av tradition kopplats samman med och använts som sexdroger, då det ansetts att de kan förlänga sexakten.
Prismässigt är kokainet mycket dyrare än amfetamin vilket gjort att de två drogerna använts i olika kretsar i samhället.
Till den här gruppen skall även Crack räknas, det är en speciell form av kokain. Det röks i pipa eller vattenpipa och har i förhållande till de andra drogerna en mycket kort rustid, som gör att det krävs större mängder av det, för att upprätthålla en längre tids rus. Crack är inte speciellt vanligt i vårt land än.
Effekter
Effekten av drogen beror på mängden och sättet som den intas på. Hur ofta man tagit den tidigare spelar också en viss roll, liksom sinnesstämningen vid intaget. Drogens verkan kan också påverkas om den intas tillsammans med exempelvis alkohol eller annan narkotika.
Fysiska effekter
Små doser av amfetamin och kokain framkallar ett rus som ger känslor av ökad energi, mindre behov av sömn samt en ökad sinnesmedvetenhet. Kokainruset är förhållandevis kort, ca 40 minuter, medan amfetaminruset kan vara i flera timmar. Man kan också drabbas av dålig aptit, ökad andnings- och hjärtverksamhet, förhöjt blodtryck samt utvidgade pupiller.
Kraftigare doser av amfetamin och kokain medför muntorrhet, feber, svettningar, huvudvärk, synrubbningar och yrsel. Andra fysiska symptom är högre hjärtverksamhet, snabbare andning, förhöjd kroppstemperatur, svettning och blekhet.
Mycket kraftiga doser av amfetamin och kokain kan orsaka mycket oregelbunden hjärtverksamhet som ger växlande ansiktsfärg mellan kraftig rodnad och blekhet. Man kan drabbas av darrningar, bristande koordination och kollaps.
Många dödsfall har inträffat på grund av brustna blodkärl i hjärnan, hjärtförlamning eller på grund av att kroppstemperaturen stigit okontrollerat. Kokainets bedövningseffekt kan i stora doser förorsaka andningsförlamning med döden som följd. Dosen behöver nödvändigtvis inte vara speciellt stor om kokainet tagits tillsammans med annan drog.
Psykiska effekter
Kort tids bruk av amfetamin och kokain kan ge upphov till känslor av ökad livlighet och energi, avtagande trötthet och en känsla av välmående.
Beroende på personlighet ersätts dessa känslor efter ett par dagars eller en veckas missbruk av en känsla av utbrändhet och abstinens.
Långtidseffekter
En stor del av de fysiska effekterna av långvarigt missbruk är likadana som de som uppkommer efter kort tids missbruk, till exempel aptit- och viktförlust. Då amfetamin och kokain blockerar hungerkänslor, äter vanligen missbrukaren inte tillräckligt och utvecklar på grund av detta olika sjukdomar, som har samband med vitaminbrist och undernäring.
Det är inte ovanligt att balans och rörelseschemat påverkas vilket kan kännetecknas av knyckig eller svajig och skruvande gång. Vidare att man upprepar rörelser med händerna tvångsmässigt och pillar på saker gång på gång, sa kallad "pundning".
Hos kroniska missbrukare av amfetamin och kokain förändras ruset till att delvis bestå av rastlöshet, häftig retlighet, sömnlöshet, misstänksamhet, delirium, hallucinationer och vanföreställningar, som att det kryper insekter under huden. Detta tillstånd kallas för amfetamin- eller kokainpsykos och är mycket likt paranoid schizofreni, som är ett mycket svårbehandlat tillstånd.
Karaktäristiska tecken
För den som injicerar amfetamin och kokain regelbundet ökar risken för överdosering. Beroende på att man ofta delar "verktyg" (sprutor) ökar risken att drabbas av Hepatit C och HIV.
Vid långvarig sniffning av kokain drabbas missbrukaren av tjock hals, rinnande näsa, eksem runt näsborrarna och frätskador på nässkiljeväggen och inte sällan hål på densamma.
HEROIN OCH OPIATER
Opievallmon (Papaver Somniferum) har odlats i ett par tusen år och har använts som läkemedel och berusningsmedel. På 1800-talet skaffade sig England och Frankrike monopol på opiehandeln med Kina. Av råopium framställs morfin och ur morfinet vidareutvecklas heroin och kodein. Opiemissbruket kom till Europa under 1800-talet och skapade då sociala problem efterhand, då det ur opiumet utvanns morfin som användes inom sjukvarden som smärtstillande medel, som antingen dracks eller injicerades. Heroinet lanserades som ett botemedel mot morfinmissbruk och det visade sig vara ett effektivare smärtstillande medel, men samtidigt skapades det en våg av nya missbrukare. Heroinet kom att bli den dominerande drogen i missbrukarkretsar över hela världen.
Det har även framställts syntetiska opiater (opioider), petidin och metadon. Dessa utvecklades för att ersätta de smärtstillande medel som ledde till missbruk, men visade sig också de vara beroendeframkallande. Metadonet används för att minska abstinensbesvären hos heroinmissbrukare som går på avvänjning. Det är ett omdiskuterat sätt att bekämpa heroinmissbruk. Metadonet tar bort suget efter heroin när det tas på rätt sätt. Petidin och kodein används inom sjukvården som smärtstillande respektive hostdämpande medel, men kan i förlängningen skapa ett missbruk. Det var orsaken till att man tog bort kodein ur det receptfria sortimentet på våra apotek.
Utseende och form
Opium förekommer i mörkbruna bitar eller i pulverform som missbrukaren röker eller äter. Alla har vi väl både sett och hört om de beryktade opiumhusen i Kina och Europa, om inte annat så genom filmer som behandlat smuggling och handel med opium. Heroin är vanligen ett vitt eller brunaktigt pulver (horse, sud, brown sugar), som man löser upp i vatten för att injicera eller så röker eller sniffar man pulvret. Heroinet som säljs på gatan är oftast utblandat med socker eller kinin för att få ut så mycket pengar som möjligt av den mängd man förfogar över. Inte sällan har det blandats ut med rent livsfarliga ämnen som startat rena massakrer bland missbrukarna. På senare år har rökheroin blivit allt vanligare. Detta kommer huvudsakligen från Mellanöstern. Heroinet läggs på en bit aluminiumfolie, som sedan värms underifrån med en tändare och missbrukaren drar in de rökångor som stiger upp från folien. På engelska kallas det "to chase the dragon", det vill säga "att jaga draken".
Effekter
Drogens effekt beror på hur mycket man intar eller på hur man intar den, vilken vana man har vid drogen, vilket humör man är på, eller om man tar den samband med andra droger. Missbrukarens psykiska balans för tillfället är också en viktig faktor som avgör hur effekten kommer att bli.
Korttidseffekter
Opiater ger kortvarig stimulans och dämpar aktiviteten i centrala nervsystemet. Direkt efter injicering av heroin i en ven upplever man en våg av välbehag som efter ett tag övergår i en känsla av tillfredsställelse. När detta uppstår förlorar man hunger och smärtkänslor och man tappar den sexuella lusten. Hos opiatmissbrukare drar pupillerna ihop sig, vilket är ett typiskt yttre tecken. Om missbrukaren tagit en större dos så känns kroppen varm och man blir torr i munnen. Inte sällan sover missbrukaren bort en stor del av ruset när han/hon tagit en större dos. Vid intag av alltför stora doser kan andningsstillestånd och hjärtstillestånd inträda och leder då ofelbart till döden, om inte hjälp kan sättas in omedelbart. Men i beaktande av att missbrukaren oftast håller sig på avskiljda platser när man injicerar, så är det inte ovanligt att heroinister dör av överdoser.
I medicinsk användning av morfin varar en vanlig dos i ca 3–4 timmar. Den dosen är avvägd till den patient som den ges till och är under kontrollerade former inte farlig om morfinet inte måste ges under en längre period. Morfin ges också under slutskedet av allvarliga sjukdomar.
Långtidseffekter
Eftersom heroin oftast injiceras är det inte ovanligt att man i missbrukarkretsar delar sprutor. Åtskilliga heroinmissbrukare har på grund av detta smittats med gulsot och HIV. Att injicera på felaktigt sätt kan också ge upphov till infektioner i hjärtvävnaden och vara orsaken till leversjukdomar och stelkramp.
Eftersom missbrukaren mestadels är bedövad så känner han/hon inte av när kroppsliga symptom drabbar dem. Heroinisten får ofta dåliga tänder och infektioner i munnen.
Självmord på grund av depressioner som framkallats av ett långvarigt missbruk är en vanlig dödsorsak bland heroinister. Oftast sker självmordet med en överdos.
Heroinet är en kraftigt socialt nedbrytande drog, som gör att missbrukaren princip gör vad som helst for att få tag i den mängd som han/hon behöver för att klara sig dag för dag. Det är inte ovanligt att kvinnor som missbrukar heroin tvingas prostituera sig och mannen måste oftast börja stjäla for att få ihop de pengar som behövs. Kostnadsmässigt är heroinmissbruket en mycket dyr affär för vilket samhälle det än drabbar och kampen för att hjälpa dessa människor måste vara ett mycket viktigt mål för alla som tror att det går att hjälpa de som hamnat i denna djupt nedåtgående spiral.
LSD OCH ANDRA HALLUCINOGENER
I sextiotalets USA skapades en kultur som skulle komma att totalt förändra den vanliga människans syn på droger. Det var Hippiekulturen eller Flower Power-rörelsen. Under denna tid fanns inga gränser för vad man provade på drogväg och hallucinogenerna fick sitt verkliga genombrott under denna epok.
Till dessa preparat räknas LSD, meskalin, psilocybin och PCP. De kallas hallucinogener och ger speciella effekter som kan likna psykotiska fenomen. De förvrider sinnesintrycken och ger hallucinationer.
Hallucinogener brukar indelas i två huvudgrupper:
Naturliga, som kommer från svampar och andra växter, till exempel meskalin (från peyotekaktus) och psilocybin från vissa svampar av släktena Conocybe och Psilicocybe.
Syntetiska, som är laboratorieframställda och inte har någon medicinsk användning. Till dessa räknas LSD (lysergsyredietylamid), DOM (diametoxymetylamfetamin), MDA (metylendyoxyamfetamin), samt PCP (fencyklidin), som ofta kallas "angel dust" eller på svenska "ängladamm".
Utseende och form
LSD finns i form av microtabletter eller i vätskeform som droppas på små bitar av läskpapper med förtryckta motiv i grälla färger. LSD tas vanligen oralt (genom munnen). PCP är ett vattenlösligt, kristalliskt vitt pulver som framställts på kemisk väg. Det kan säljas som både pulver och vätska. PCP och meskalin är mycket ovanliga på den illegala marknaden i Sverige.
Effekter
LSD och PCP ar verksamma även i mycket små doser som då kan ge psykotisk upplösning, vilket yttrar sig som ett förvirringstillstånd. Båda preparaten har mycket starka effekter på psyket. Har man ett känsligt psyke är det mycket farligt att experimentera med hallucinogena droger. Hjärnan påverkas av LSD och PCP så att tanke- och uppfattningsförmågan förändras.
Korttidseffekter
En dos som sväljs tas upp i kroppen inom fem minuter. Den psykiska effekten kommer snabbt, inom 30–90 minuter och den verkar i ca 8–12 timmar. Smak, lukt, hörsel och känsel förstärks. Man upplever att man kan se ljud, höra färger och känna lukten av ljud. Man förlorar sin självuppfattning och får en känsla av upplösningstillstånd och upplever glömda minnen. Vardagliga föremal och händelser får en symbolisk betydelse.
De fysiska symptomen är förstorade pupiller, illamående, rodnad, ökat blodtryck och ökad hjärtverksamhet, darrningar, svaghet, yrsel och frossbrytningar. För att fullständigt återhämta sig behövs 3–4 dagar. PCP är egentligen ett bedövningsmedel inom veterinärmedicinen. Det påverkar hjärnan på ett mer komplicerat sätt än LSD. Man blir likgiltig för alla fysiska förnimmelser och upplever ingen smärta. Missbrukaren blir också starkt upprörd och uppför sig irrationellt och konstigt under återhämtningen från bedövningen. Under själva ruset blir missbrukaren förvirrad och våldsam. Vid låga doser kan missbrukaren försjunka i koma.
Långtidseffekter
Dessa uppträder efter upprepat bruk under lång tid. Effekter som kan utlösas av LSD är framförallt psykoser, på grund av den akuta förgiftningen, svåra depressioner och förändrad uppfattningsförmåga. LSD-psykosen kan en del fall åtföljas av en svår depression med självmordsrisk.
Många av de hallucinogena drogerna kan ibland bli impopulära, då de har oberäkneliga effekter; återtrippar, så kallade flash-backs. Sådana kan uppträda helt oväntat utan att missbrukaren tagit drogen. Effekten av LSD upplevs inte alltid som positiv, då den kan innehålla skräckbilder av verkligheten som medför stark ångest och panikattacker.
ECSTASY
I dagens snabba samhällsutveckling dyker det upp nya droger, som ofta är designade för att passa till olika tillfällen och samtidigt är lätta att förändra för att det skall bli svårt för myndigheter att effektivt stoppa dem.
Ecstasy är en av dessa droger, men med den skillnaden, att den tillverkades i Tyskland redan 1914 som ett aptitnedsättande medel. Det hade en kort användningstid och föll sedan i glömska fram till 1970-talet, då den i USA togs upp som ett hjälpmedel inom psykoterapin. Samtidigt som den började användas inom detta område kom de första rapporterna om att den också användes som festdrog bland ungdomar. Det dröjde till senare halvan på åttiotalet och början på nittiotalet innan den fick fotfäste ordentligt i Europa.
Ecstasy ar en kemiskt framställd drog med beteckningen 3,4-metylendioximetamfetamin. Den kallas även Adam, XTC och MDM. Ecstasy anses ge rusupplevelser som inte finns hos övriga droger, då den liknar både den centralstimulerande drogen Amfetamin och den hallucinogena naturdrogen Mescalin.
Bland ungdomar som deltar på så kallade ravefester, där man dansar många timmar i sträck är Ecstasy en populär drog. Det skall dock tilläggas att det i massmedia många gånger framställs som om alla som går på ravefester använder Ecstasy, men verkligheten är den, att det oftast är en minoritet som använder drogen. Problemet är snarare att de som gör det, kan vara de som lockar in andra i missbruket.
Drogen förekommer som ett vitt pulver i kapslar, men oftast som tabletter som under en tid märktes med ett smilande ansikte i tryck på ena sidan. De vanligaste doserna ligger mellan 50 och 160 mg. Om dosen ligger på 200 mg och högre så uppträder förgiftningsskador. En dos som är tio gånger över normaldos betraktas som dödlig. Beroende på hälsotillståndet hos den som intar drogen kan dödsfall inträffa vid doser långt lägre än den som anses dödlig.
Ecstasy finns i många varianter beroende på att de som tillverkar drogen hela tiden försöker kringgå lagar som klassar den som en drog. I Sverige har man vid de flesta beslag som gjorts, kunnat konstatera att tabletterna i själva verket varit en blandning av amfetamin och olika ecstasyvarianter.
Effekter
Korttidseffekter uppträder strax efter att man intagit dosen och den försvinner inom några timmar eller dagar beroende på hur stor dosen är. Man får psykisk överstimulering som följs av trötthet, sömnsvarigheter, depression, ångest och tillfälliga psykoser.
De fysiska effekterna är vidgade pupiller, muntorrhet, ofrivilliga käkrörelser, darrningar, svettningar och kramp, särskilt i käkarna. Kroppstemperaturen höjs också påtagligt, vilket kan leda till kollapser, värmeslag och dödsfall. Vid högre doser kan hjärtklappning och högt blodtryck uppträda. Allvarliga tillstånd med hög feber, blödningar och njursvikt har rapporterats.
Hallucinogena effekter
Dessa uppstår vid högre doser. Syn och hörselupplevelser förändras starkt. Ansikten och kända föremål förvrids och får skrämmande proportioner. Man ser dansande, färgade ljus framför sig och även andra föremål kan uppträda i rörelse framför den påverkade. I samband med "maratondans" på ravefester förstärks denna effekt. Det har inträffat dödsfall i dessa sammanhang.
Man misstänker att Ecstasy åstadkommer störningar i hjärnans signalsubstanssystem och att Serotonin är den signalsubstans som påverkas mest av Ecstasy. Serotonin har en avgörande betydelse för reglering av impulskontroll, aggressivitet, ångest, sinnesstämning, födointag, kroppstemperatur och sexualitet. Rapporter visar att den som missbrukar Ecstasy kan få störningar i hjärnans serotoninsystem och det i sig skulle kunna förklara många av de negativa effekterna hos Ecstasy.
Dopamin är en annan signalsubstans som frigörs när man intar Ecstasy. Det kan förklara de ofrivilliga muskelrörelserna och den stelhet i kroppen som missbrukaren drabbas av.
En orsak till att det varit svårt att få ungdomar att avstå från användning av Ecstasy är att det inte finns erfarenheter som talar för att man fastnar i missbruket av Ecstasy som hos andra preparat. Detta gör att man inte ser de risker som man utsätter sig för och tycker att drogen inte är farligare än att det går att sluta när man själv vill.
BENSODIAZEPINER OCH BLANDMISSBRUK
För att vi skall kunna göra rättvisa åt redovisning av bensodiazepiner så skall vi i detta avsnitt även behandla blandmissbruk då dessa onekligen hör ihop. På 1960-talet presenterades bensodiazepiner som ett nytt effektivt medel vid behandling av ångest och sömnstörningar. De vanligaste preparaten är: Apozepam, Diazepam, Stesolid, Valium, Alopam, Oxascand, Serepax, Sobril, Temesta, Alprazolam, Xanor, Apodorm, Mogadon, Nitrazepam, Flunitrazepam, Flupam, Fluscand, Rohypnol, Halcion och Triazolam. Det är alltså ett stort urval att hålla reda på.
Beroende, missbruk och biverkningar
För vissa människor är bensodiazepiner beroendeframkallande vilket gör att de fastnar i ett missbruk av dem efterhand. Det är inte alltid så att man måste överdosera för att fastna i ett missbruk. Till detta kan läggas att preparaten ofta har oönskade biverkningar. Blir man beroende så kan man inte sluta med dem då man märker att man får abstinensbesvär om man tvärt slutar. Man är då psykiskt beroende.
Missbruk av preparatet innebär att man använder det okontrollerat i höga doser, som gör att man drabbas av ren berusning, nedsatt omdöme och minnesstörningar.
Missbruk av enbart bensodiazepinpreparat är inte skärskilt vanligt, utan det kombineras ofta med alkohol då man har förbrukat den förskrivna dosen. Detta gör att vi osökt kommer in på blandmissbruk och dess speciella problematik.
Blandmissbruk
Blandmissbruk är att inta två eller flera droger i kombination för att uppnå den nivå av rus man vill ha. Man kan lugnt säga att det är den vanligaste typen av missbruk som vi har i samhället idag. Det är så att det idag nästan inte finns de som vi kallade for rena "heroinister" eller "amfetaminister". De är istället så att man använder en kombination av droger för att uppnå den effekt man vill ha. Man kan använda den ena drogen för att uppnå ett rus och trappa ner med en annan drog.
Effekter
Det centrala i allt missbruk är att man söker efter att uppnå en viss effekt. För att förstärka den använder man medvetet olika droger i kombination. Effekten av en drog beror på den mängd och det sätt man intagit den på, vilka tidigare erfarenheter man har av droger, vilken sinnesstämning man befinner sig i och om man har druckit alkohol eller tagit andra droger samtidigt. Till sist beror effekten på den situation man befinner sig i och vilka människor man är med vid detta tillfälle.
